joannasdagar

Hejsvejs!

Herregud, vad jag har kant mig slapp dom senaste dagarna. Orkar knappt stiga upp ur sangen. Fattar inte varfor, innan och hela dec var jag pigg som en larka och steg upp tidigt och var igang. Efter nyar har jag varit SA trott, haft mkt huvudvark och bara kant mig slaaaaapp. Jag vaknar tidigt pga att min pojkvan maste upp och jobba, men jag somnar om pa en gang nar han drar och sa orkar jag nada. Forut steg jag upp med honom, vi kakade frukost ihop och allt. Men nu, jag orkar knappt saga hejda till honom! Han liksom "Hejda alskling! Jag alskar dig!" och sa en stor fet puss.. medan jag " ..... jag..... alskarzzzzzz...." Vet inte vad det ar. Idag vaknade jag halv elva, skitsent for att vara jag. Brukar ju ga upp runt sju. Senast atta. Tycker inte om det! Sen ar jag seg hela dan. Vad kan det bero pa?? Kommande mens? El att man forsoker komma in i rutin igen, men det ar svart?? Vet inte.
Har borjar folk att jobba osv, pa mandag. Och da maste jag bli pigg igen! For da ar det massor med saker som ska fixas infor Sverige-resan. Men jag har ju torsdag - fredag- lordag - sondag for att komma igang igen, sa vi far se hur det gar. Nagra tips for att bli pigg och fa energi???


Jen, det ar inte sa att jag tycker att Beyonce ar en gudinna. Menade mest for hennes utseende. Hade inte sett Iluminatifilmerna med henne, sag dom nyss. Sa ja, hon ar lite av en horunge alltsa. Men jag tycker fortf att hon ar het, och sen sa tycker jag om hennes latar. Jag kan inte bara ta bort det, att jag gillar hennes latar. Men jag har ju openmind, jag later mig inte domineras sa latt! ;) sa ta det med en nypa peppar. hahahaha... :)

Och apropa att se ut som en gudinna, jag kanner att jag maste banta infor Sverige -resan. Typ ga ner nagra fem kg till. Jag vager 62 just nu, och ar 167 lang. Vet att det ar en bra normalvikt, men jag kanner mig inte nojd till 100 %. Jag kanner mig tjock igen.
Forr vagde jag ju 86!! Och gick ner till 60 kg. Nu over julen har jag gatt upp 2kg, och det kanns som om jag har gatt upp 10kg!!  Jag vill ALDRIG mer bli som jag var forut, det ar min storsta skrack typ. Tyvarr, sa styrs mitt sjalvfortroende av min vikt. Tyvarr. Jag erkanner det. Jag ar inte som dom dar manniskorna som sager om sig sjalva "Big, beautiful and damn proud of it!" Nej, jag ar den som haller med nar ngn sager "You can never be to skinny or to rich." Alltsa det ar klart man kan vara for smal, och det ar oxa fult men jag haller mer med den andra statement an den forsta. San ar jag. Jag ar nojd med mitt ansikte, men min kropp daremot. Det ar dar min standiga battle ligger. Jag vet att det ar sorgligt, men jag kanner att den dan jag vager 56kg, har opererat mina brost sa kommer jag att vara nojd. Sa enkelt ar det. Det ar enda sattet for att JAG ska kanna mig fin. Jag ar ju ratt nojd nu med, men inte som jag vill vara. Inte 100%nojd. Fattas 50% for att jag ska vara 100%. Och alla sager jamt, gud vad du har blivit snygg och smal. Jag far verkligen hora det all the time, jag sager det inte for att typ "skryta" el ngt i den stilen. Utan for att det ar sant. Jag blir ju sjalvklart hur glad som helst, jag blir det verkligen. Men jag kanner att jag maste acceptera mig sjalv forst, utseendemassigt innan jag kan ta in hur fin alla andra tycker att jag ar. Ytligt? Ja, kanske men det kanns mer som en battle for mig for battre sjalvkansla for det ar ngt som ar hur viktigt som helst.
Sorgligt, patetiskt, men sa sant.

 ja, dar ser ni. I mitten ar bilden da jag vagde 86kg, och alla dom andra ar nu nar jag vager 60-62.


 bilden med rod klanning ar fran nyar 09, 62kg. Och den andra, ja ni vet... 86 tjocka ackliga kg. Pa 167 cm. Usch. Har inga andra "fettobilder" an, men jag kommer att publicera mer "fettobilder" sen nar jag kan. Mer helkroppsbilder osv.