joannasdagar

Det är så kul med minnen. Det finns minnen som är lyckliga, men ändå kan göra mig lite ledsen eftersom man saknar den tiden då och då. Var tiderna bättre förr, el var det bara för att man var ett barn och inte visste annat än att gå i skolan, leka osv? Kanske var är det så? Dom vuxna hade ju sina problem då, bara att man själv aldrig märkte el tänkte på sånt. Men nu, när man själv är vuxen så kan jag sakna tiden då jag var ett barn. Då det viktigaste var att inte missa sitt favvo barnprogram. Tonåren, ja då var man ju fortf ett barn. Jag älskade tonåren. Jag var poppis i skolan, hade massa beundrare och själv var man beundrare till en och annan söt pojke. Det viktigaste då var vad man skulle ha för kläder idag, och vad hände i helgen. Det sjuka är att nu när man är vuxen och man blir medbjuden till grejer så låter det alltid -"jag inga cash". Iaf i mitt fall, tråkigt nog. När man var en tonåring spelade pengar ingen som helst roll. Jag hade alltid ngt att göra på helgerna, el efter skolan. Jag gjorde massor med galenskaper, utan ett öre. Man hängde på fritidsgården, el festade. Ja, vadsomhelst. När jag väl hade pengar gick det åt godis, el ngt betydelselöst. Och varje sommar då vi åkte till Venezuela, hade jag hur jävla kul som helst. Inga tjafs, bara kul. Nu som vuxen, har jag oxå haft otroligt underbart därborta men plötsligt har man själv varit inblandad i massor med tjafs, skvaller, fula rykten m.m. Folk förändrades. Folk som när jag var liten tyckte jag var dom bästa. Kanske är det bara att man blir vuxen och börjar förstå och inse saker lite mer, man är inte lika blåögd längre.

Jag vill inte vara ett barn, jag är lycklig som vuxen. Skulle jag fortf vara ett barn skulle jag inte ha egen lägenhet, en underbar pojkvän och en underbart söt liten systerson som jag dyrkar. Men det är kul att minnas, och se gamla bilder och skratta och sakna det lite. Bara då och då, önskar jag att vore 11 år igen. Men oftast är jag jävligt glad att jag är 23, och en bra bit på vägen till ett underbart liv som vuxen. Jag har så otroligt mkt att se framemot. Jag är inte 100% där jag vill vara än, men jag har kommit en jävligt bra bit på vägen.

tack till er alla som har gjort mig till den jag är idag, och som har förgyllt mitt liv bara genom att existera och älska mig tillbaks villkorslöst.