det är ok, men inte hundra..
2011-01-30 @ 22:09:37
Hej! Har haft en rätt lugn helg, mysig. Nu när graviditetströttheten är över, känner jag plötsligt mig som Joanna igen så igår tog jag itu med 100kg tvätt, städade lite och rensade garderober m.m. Tog en långdusch med hårinpackning osv efteråt. Kände dock att jag hade jätteont i ryggen efteråt, så heeelt vanliga Joanna är jag ju inte. Det är inte lika lätt att göra som bagateller längre.. Men jag är glad över att jag har fått lite av min energi tillbaks.
Imorrn börjar jag jobbet som barnskötare igen, det känns väl sisådär. Vill inte gå in på detaljer om varför, men ja det är ju som sagt livsnödvändigt. Måste försörja mig, flyttar ju snart till eget och inte har jag ngn sugardaddy direkt som kan betala allt åt mig utan att kräva ngt tillbaks, sånt händer bara i drömmar va? Hehehe... nej, så jag måste stå för min brödföda själv. Så är det! Vet inte hur mkt jag kommer att orka, men jag får kämpa tills jag orkar sen får vi se vad som händer.
Jag ska upp runt halv sju, och det känns lite hårt. Berättade ju om att jag hade vänt på dygnet, och jag försökte vända tillbaks det. Jag somnade fem på morgonen och vaknade ett idag, och jag kände att jag lätt kunnat sova till fyra-fem men nej jag tvingade mig upp alltså.. Och så runt sex kände jag mig lite sömnig och jag har ingen självdisciplin verkar det som för jag däckade på soffan och vaknade en timme senare. Bra!! Nej, så jag är inte dödstrött nu men jag ska ta mig ngt att äta och ändå försöka lägga mig runt elva och försöka sova iaf. Det kan gå.
Har gråtit lite som mina ögon känner sig trötta, men det kan ju vara lurerier. Gråta är ngt man göra OFTA när man är gravid. Jag är en jättekänslig person i vanliga fall, och jag har inte alls långt till gråt MEN nu när jag är gravid känner jag att jag kan gråta för minsta minsta lilla, närsomhelst, framför vemsomhelst. Och folk som känner mig väldigt bra, tycker inte det är ngn skillnad verkar det som eftersom jag alltid varit känslig och gråtit för ingenting förut och det gör mig förbannad! För jag känner i hela min kropp att jag ibland när jag gråter fastän jag inte vill gråta, så är det bara hormonerna!! Men vissa fattar inte det, även om jag säger" alltså, detta är hormonernas verk." Näe, då tycker dom att det inte är ngn skillnad på hur jag var förut. DET ÄR DET VISST! Det finns för fan dagar då jag sitter och gör nada, verkligen nada och tårarna kan bara komma. Utan ngn som helst anledning och jag bara "amen vafaaan då!"
Förövrigt vill jag bara tacka min mamma och pappa som gav mig Josselin, min syster. Hon har alltid funnits där för mig, ställt upp i vått och torrt. Och det har hon gjort för alla sina syskon, jämt. Och då menar jag med allt, både fysiskt och psykiskt. Känslomässigt, och på andra plan oxå. Jag har alltid sagt det till henne, du är bäst och jag är tacksam för att du är min syster och ingen annans. Jag önskar dig all lycka i ditt liv. När jag blir miljonär, kommer du vara den första jag kommer att tänka på! Jag hoppas att jag oxå har tillfört bra saker i ditt liv.
Jag älskar självklart alla mina syskon, mer än allt på denna jord. Dom är bäst. Så jag tackar mina föräldrar för att dom bestämde sig för att ha oss alla i samma familj innan dom skildes. :)
Godnatt!
Imorrn börjar jag jobbet som barnskötare igen, det känns väl sisådär. Vill inte gå in på detaljer om varför, men ja det är ju som sagt livsnödvändigt. Måste försörja mig, flyttar ju snart till eget och inte har jag ngn sugardaddy direkt som kan betala allt åt mig utan att kräva ngt tillbaks, sånt händer bara i drömmar va? Hehehe... nej, så jag måste stå för min brödföda själv. Så är det! Vet inte hur mkt jag kommer att orka, men jag får kämpa tills jag orkar sen får vi se vad som händer.
Jag ska upp runt halv sju, och det känns lite hårt. Berättade ju om att jag hade vänt på dygnet, och jag försökte vända tillbaks det. Jag somnade fem på morgonen och vaknade ett idag, och jag kände att jag lätt kunnat sova till fyra-fem men nej jag tvingade mig upp alltså.. Och så runt sex kände jag mig lite sömnig och jag har ingen självdisciplin verkar det som för jag däckade på soffan och vaknade en timme senare. Bra!! Nej, så jag är inte dödstrött nu men jag ska ta mig ngt att äta och ändå försöka lägga mig runt elva och försöka sova iaf. Det kan gå.
Har gråtit lite som mina ögon känner sig trötta, men det kan ju vara lurerier. Gråta är ngt man göra OFTA när man är gravid. Jag är en jättekänslig person i vanliga fall, och jag har inte alls långt till gråt MEN nu när jag är gravid känner jag att jag kan gråta för minsta minsta lilla, närsomhelst, framför vemsomhelst. Och folk som känner mig väldigt bra, tycker inte det är ngn skillnad verkar det som eftersom jag alltid varit känslig och gråtit för ingenting förut och det gör mig förbannad! För jag känner i hela min kropp att jag ibland när jag gråter fastän jag inte vill gråta, så är det bara hormonerna!! Men vissa fattar inte det, även om jag säger" alltså, detta är hormonernas verk." Näe, då tycker dom att det inte är ngn skillnad på hur jag var förut. DET ÄR DET VISST! Det finns för fan dagar då jag sitter och gör nada, verkligen nada och tårarna kan bara komma. Utan ngn som helst anledning och jag bara "amen vafaaan då!"
Förövrigt vill jag bara tacka min mamma och pappa som gav mig Josselin, min syster. Hon har alltid funnits där för mig, ställt upp i vått och torrt. Och det har hon gjort för alla sina syskon, jämt. Och då menar jag med allt, både fysiskt och psykiskt. Känslomässigt, och på andra plan oxå. Jag har alltid sagt det till henne, du är bäst och jag är tacksam för att du är min syster och ingen annans. Jag önskar dig all lycka i ditt liv. När jag blir miljonär, kommer du vara den första jag kommer att tänka på! Jag hoppas att jag oxå har tillfört bra saker i ditt liv.
Jag älskar självklart alla mina syskon, mer än allt på denna jord. Dom är bäst. Så jag tackar mina föräldrar för att dom bestämde sig för att ha oss alla i samma familj innan dom skildes. :)
Godnatt!
Kommentarer
